amalaj

De tre låtar som alltid kommer påminna mig om sommaren 09




Denna sommaren blev inte alls som jag trodde den skulle bli. Inget  blev som
det var sagt. Tog slut med pojkvännen precis innan lovet och jag och min bästa
vän Linus sa upp kontakten. Redan där kände jag på mig att min sommar skulle
suga. Innan de hände hade jag inte ens tänkt tanken på ett lov utan dom.

Allt kändes bara så otroligt tomt. Jag hade förlorat två personer som verkligen
betydde massor för mig. Jag hade svårt att ta mig vidare och allt kändes bara så
meningslöst. Men jag klarade av att ta mig vidare och det fick jag verkligen kämpa
för att klara av. Början av sommaren gick mest ut på att försöka bli hel igen. Så hel
det bara gick att bli efter att ha förlorat två otorligt stora bitar från hjärtat.

Träffade en kille under hela juni månad som jag var på G med. Men det sket
sig för jag klarade inte av det. Jag klarade för en gångs skull inte av att gå
vidare. Jag tänkte bara på mitt ex och varje gång den nya killen gjorde något
tänkte jag ''Sådär skulle aldrig mitt ex gjort..''. Det var verkligen jobbigt och jag
berättade att jag inte ville binda mig och då förstod han inte meningen med att
fortsätta träffas. Och ja, egentligen.. vad var meningen med det då? Absolut ingen.

Så han valde att säga upp kontakten med mig helt en vecka efter att jag kommit hem från
Kungshamn. Kändes jättetomt precis efter men jag kände ändå att det var de bästa.
För annars hade jag bara sårat honom i slutändan och det hade jag fått dåligt samvete
över. Under tiden jag träffade denna kille träffade jag även en annan kille som jag gick
på bio med. Trodde inte det var mer än kompisar mellan oss, men när vi skulle säga hej
då kysste han mig plötsligt. Jag blev jättechockad och visste inte riktigt vad jag skulle göra
men jag kysste såklart tillbaka vilket var ganska dumt gjort av mig.

Han var verkligen en supergullig kille. Men sen slog det mig direkt efter att jag faktiskt hade
en annan på G. Jag var ärlig och berättade för killen jag var på G med att jag strulat med en
annan och det var lite därför också som han sa upp kontakten med mig. Även han hade strulat
med en annan under tiden men det räknades tydligen inte. De flesta killarna är ju sådana. De
får göra precis vad som helst medan vi tjejer inte får göra ett piss.

Killen från bion och jag fortsatte snacka någon vecka efter biobesöket men sen
dog det ut och vi slutade snacka helt. Jag blev inte ens ledsen den gången, jag
orkade verkligen inte bry mig. Jag kände att jag bara försökte få närhet och bekräftelse
på att det inte var något fel på mig. Innan jag och dessa killar sa upp kontakten var jag en
vecka på Öland med familjen och min brors tjej. Min vän Filiph var på ön samtidigt så vi
umgick flitigt under veckan.

Vi fick verkligen upp kontakten riktigt bra igen och det kändes underbart bra. Vi gick
långa strandpromenader på kvällarna och snackade ut om verkligen allt. Jag berättade
att jag kände mig trasig och att jag inte gillade hur jag hade blivit. Jag nästan hatade den
nya Amelie, men allt var så nytt så jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig. Jag la som
vanligt all skuld på mig själv och tyckte att allt som hänt med alla var mitt eget fel. Men Filiph
såg allt från en annan vinkel.

Han pratade vett med mig under veckan på Öland och när jag kom hem därifrån kändes
allt mycket lättare. Jag hade fått tillbaka kontakten med en av de personerna som vart min
närmsta vän. Att han skulle till Stockholm och göra lumpen i augusti sen var inget jag ville
tänka på. Jag var hemma från Öland någon dag bara sen åkte jag till Värmland med mamma
och pappa. Det var superskönt att få komma bort själv med dom och inte tänka på allt här
hemma.

När vi kom hem från värmland igen sov jag bara hemma en natt, dagen efter åkte jag till
Kungshamn till min Thilda. Där bodde vi på camping i en veckas tid och den veckan var
verkligen great. Träffade massa nytt roligt folk och helt plötsligt fanns inte alla andra problem.
När jag kom hem igen skulle jag ha träffat ''på g killen'' men det blev inte av. Så istället träffade
jag den där andra killen som ja gick på bio med. Sen vet ni hur det gick.

Efter bio killen blev jag helt känslokall enligt de flesta. Folk säger hela tiden till mig att jag
verkligen ändrat på mig. Vissa gillar den nya Amelie, de flesta inte. Jag vet om att jag
stänger in mig själv mycket mer nu och jag låter absolut inte folk komma för nära inpå mig
längre. För efter denna sommaren vet jag att det inte går att lita på någon i slutändan. Blir
du osams med kompisen du kan säga allt till använder den kompisen det som vapen mot
dig. Alla dina hemlisar läcks helt plötsligt ut och det finns inget du kan göra för att stoppa det.

Man känner sig helt sjukt chanslös och man blir bara så otroligt besviken. Jag blev inte arg
eller ledsen, bara så otroligt besviken på hur en person jag älskat så otroligt mycket, hur en
person jag litat på och sagt allt till helt plötsligt kunde vända allt emot mig. Istället för att slåss
med vapen slogs personen som vart min bästa vän med mina hemlisar. Det hade jag aldrig
trott om honom och jag vet att jag inte förtjänar att bli behandlad så.

Därför bryr jag mig inte och då tycker folk jag är känslokall? Jag förstår inte varför jag ska lägga
ner tid på en person som enbart går in för att verkligen såra mig. På någon som gör allt för
att se mig falla och bryta ihop. Jag såg ingen mening alls med att bry mig så jag lät bara allt
va och när folk fråga om jag var okej fattade jag inte ens varför dom frågade. Varför skulle det
inte vara okej? Som om jag inte redan visste att jag inte förtjänade det där? Jag visste att jag
förjänade att bli behandlad på ett mycket bättre sätt.

''Så som du vill bli behandlad ska du också behandla andra.'' Jag behandlade inte honom
på detta vis. Det är för att jag har mer stolthet i kroppen. Jag skulle aldrig sjunka så lågt.
Jag skulle också kunna sitta och snacka massa skit som inte alls stämmer eller berätta
alla hans hemligheter som bara jag vet om. Men vad tjänar det till? Allt är ju som det är.
Det spelar ingen roll vad jag gör för jag får inte tillbaka vår vänskap i alla fall. För det första
klarar inte han av att vara vän med mig och för det andra så har han redan förstört allt.

Jag kan inte lita på honom längre och vem fan vill umgås med någon som snackar skit?
Inte jag.. jag har andra kompisar jag kan umgås med. Jag behöver inte nöja mig med en
sådan kompis.

Som sagt blev jag mycket starkare som person och brydde mig inte alls när jag fick
dissen eller när killar bara playade precis som de flesta killar gör. Det kändes inte
överhuvudtaget. Thilda och jag hade ett gräl om att hon bara hade tid för sin pojkvän
och att hon aldrig tog sig tid för mig. Vi sa nästan också upp kontaken.. samma med
Sandra. Hon hade också bara tid för sin kille.

Men några dagar senare bad båda om ursäkt och erkände att dom faktiskt inte lagt ner
så mycket tid på vänskapen med mig. Så båda bättrade sig och jag började umgås mycket
med båda igen. Med Sandra blev det många mysiga kvällar i Lidköping och Skara och med
Thilda blev det mysiga kvällar i Lidköping och även en kanon dag i gbg.

En av kvällarna jag och Thilda var i Lidköping träffade jag även en hur gullig kille som
helst. Vi tittade på utomhus bio med han och hans kompis och killen gjorde allt för
att jag inte skulle frysa. Stoppa om mig med filt, lånade ut sin tröja och satt och höll
mig i handen och värmde den. Det var bara så otroligt mysigt. Det blev två eller tre
sms efter kvällen sen var jag tydligen inte rolig längre. Vad ska man säga? Boys will
be boys och under sommaren har killar helst en ny brud varje kväll. Så är det.

Under sommaren har det även blivit många turer till Göteborg och det har vart supermysigt.
Det jag saknat mest i sommar har vart Patrik, Amanda och Emmily. Emmily och Amanda
har jag träffat några gånger i sommar men inte alls lika många gånger som jag hoppats på.
Patrik har jag inte träffat en enda gång och det känns hemskt. Men vi har bestämt att ses så
snart som möjligt nu så det blir nog av snart.

Det känns som om denna sommaren har gått ut mycket på att leta efter någon som kan
bekräfta att det inte är något fel på mig. Att det inte var mitt fel att det tog slut med förra
killen. Men jag har verkligen insett att det bara är jag själv som kan bevisa det för mig.
Kan inte jag älska mig själv kan ingen annan göra det heller. Jag har börjat acceptera mig
själv först nu. Gillar inte killar mig är det helt enkelt inte mig dom vill ha, för jag är bara mig
själv.

Har verkligen levt den ultimata ''singelsommaren'' och vet ni vad? Jag gillade det inte ett
dugg. Känner mig bara äcklig nu när jag tänker tillbaka på hur många killar jag träffat
och hur många ''sommarstrul'' jag haft. Folk säger att man ska vara singel på sommaren
för det är de bästa för då kan man göra vad man vill med vem man vill när man är på
semester osv. Men jag såg inget kul i det alls. Jag är förhållandetypen och vill vara seriös.

Alla dessa sommarstrul har bara gjort mitt självförtroende sämre. Jag har inte vart speciell
för en enda kille. Jag har bara vart en i mängden, och vem fan vill vara bara en i mängden?
Inte jag i alla fall. Jag vill vara den enda för någon. Känna att jag är älskad och behövd av
en annan människa. Och finns inte den rätta killen för mig nu får jag vänta, för tillslut kommer
jag att hitta honom.

Det finns någon för alla sägs det och det måste ju vara sant. Men att träffa honom när man
bara är 16 är kanske inte så vanligt. Folk sa åt mig precis när de tagit slut me killen innan
lovet att jag skulle strula och bara leva livet i sommar och ja, nu har jag gjort det. Det var
verkligen inte min stil. Så nu går jag tillbaka till att vara den seriösa Amelie efter denna sommar.

Jag tror break upet med killen innan lovet var nyttigt för mig. Jag har mått skit, men det har
ändå stärkt mig som person otroligt mycket. Jag vet nu att jag klarar mig själv, att jag inte
behöver någon som står bakom min rygg och stöttar mig hela tiden. Någon som fångar mig
varje gång jag faller. De enda personer jag behöver egentligen är mig själv och min familj.
Vännerna som är äkta och finns där hela tiden är bara ett plus. Man behöver inte ha massa
folk omkring sig för att förstå att man är älskad. Det räcker med att du själv tycker att du är
en kanon tjej/kille. För det som verkligen betyder något i slutet är vad du själv tycker om dig.

Om du hatar dig själv, hur kan du då begära att andra folk ska älska dig? Denna sommaren
har verkligen vart den tråkigaste i hela mitt liv och den har gått alldeles för fort. Men jag har
i alla fall lärt mig ett och annat av den. Att vara singel på sommaren är verkligen inte så skönt
som alla säger. Jag hade mycket hellre haft pojkvän och umgåtts med honom. Jag har också 
lärt mig att  man ska inte vara så fruktansvärt blåögd och tro på allt alla säger.

Och de viktigaste av allt som jag lärt mig: Du är din egen lyckas smed. Du är den enda som
kan göra att du mår bra. Med rätt inställning klarar man allt. Även att kämpa sig vidare med
ett krossat hjärta och tappad personlighet. Ibland behöver man förändras för att inte gå på
samma skit en gång till. För att sluta vara så otroligt blåögd. Att acceptera sig själv är ett
måste, accepterar man inte sig själv kan man inte förvänta sig att andra folk ska göra det
heller.

So just be you! Och tycker folk inte om det kan dom dra åt helvete. För då är dom inte
värda dig i alla fall. Då är du värd något mycket bättre!

Slutats av sommaren 09:
För mycket killar, för mycket drama, för mycket regn
och för mycket nedklankade på mig själv. Alldeles
för lite sömn. Härligt mycket nya kontakter och ett
superbra sommarjobb. Världens bästa vecka på Öland
och även en underbar vecka i Kungshamn med Thilda.
Dock har det vart alldeles för lite Patrik, Amanda, Emmily och Louise!

Nu är seriösa Amelie tillbaka på banan igen. Aldrig mer ett strul ''bara för att''. Nästa kille
jag kysser ska verkligen vara för att jag gillar honom och tror det kan finnas något mellan
oss. För nu är jag trött på killar som bara tar en för givet. Jag vill ha ett seriöst förhållande
med mycket kärlek!

Min sommar 09 i lite bilder:

Kungshamn med Thilda

Galet rolig midsommarafton med barndomskompis

Dagar i Karlsborg me maaaamy

Kvällar i lidköping. Nytt folk nästan varje gång

Värmland med mamma och pappa

En vecka på Öland med familjen och världens bästa Filiph


Jag körde crosscart för första gången i mitt liv

Jag och my bitch hittade varann denna sommar. Jag släpper
dig aldrig bästa vän. Neeeeever!

Det jag kommer komma ihåg bäst av allt denna sommaren är nog
när Thilda och jag brände oss så hårt så vi mådde as kasst flera
dagar efter


/ Amalaj